Habanero tillhör släktet Capsicum chinense som är en av fem chiligrupper. Namnet är lite förvirrande och det finns tre problem med det; Valet av namn på släktet, missbruket av namnet "habanero" samt förvirringen kring alla smeknamn. Släktet Capsicum chinense namngavs 1776 av Nikolaus von Jacquin, en holländsk fysiker som under åren 1754 till 1759 samlade plantor i Karribien åt kejsare Fransis I.

Jacquin beskrev plantan som "chinense" i sitt verk "Hortus botanicus vindobonensis", och skrev "jag har namngivit plantan efter sitt hemland". Detta var ju självklart helt fel och har lett till missuppfattningen att habaneron skulle komma från Kina när den i själva verket kommer från Karribien och sydamerika. 

Det andra problemet är ordet habanero (som ibland stavas habañero). Namnet representerar ofta i det engelska språket hela släktet Capsicum chinense. Släktet innehåller i själv verket dussintals olika chili. Namnet habanero är spanskt och refererar till en specifik chili från Yucatán Peninsula. Men efterson amerikanska konsumenter var familjära med mexikansk chili i allmänhet så blev habanero ett uttryck för hela släktet chinense. Det gick till och med så långt att skribenter började kalla Scotch bonnet för en typ av habanero, vilket är fel. Scotch bonnet är en annan typ av chili fast från samma släkte.

Ytterligare ett problem är att habaneron har så många andra namn, bland andra Scotch bonnet, bonney peppar, bonda man Jacques och Kongopeppar.

Hur är det då med kopplingen till cuba? Betyder inte det spanska ordet habanero "från Havana". Chiliexperter har länge debatterat möjligheten att habaneron har ett kubanskt ursprung. Habaneron som idag odlas i mexikanska Yucatán Peninsula och Belize. De mexikanska chiliexperterna Cancino Laborde och P. Pozo Compodonico påpekar att habaneron är den enda chilin i Yucatán som inte har ett maya-indianskt namn. Detta skulle ju kunna betyda att den är importerad.
 

Ursprung

Det äldsta fyndet av en frukt av släktet chinense kan dateras 6500 år före kristus. Fyndet gjordes i Guitarrero-grottan i Peru. Denna frukt var med största sannolikhet inte odlad utan vildvuxen. Eftersom både odlade och vilda varianter av den brasilianska chinense finns idag så kan man fastslå att den kultiverats på samma sätt som det mexikanska släktet Capsicum annuum. Odlare har valt de större planorna och frukterna att odla nya på och med tiden de "inhemska" frukterna blivit större än de vildvuxna.

Capsicum chinense började troligtvis att odlas runt 2000 före kristus. Enligt botanisten Barbara Pickersgill så var det antagligen vis samma tidpunkt som man började med jordbruk i regnskogarna öster om bergskedjan anderna. Vid år 1000 före krustus hade odlingen spridist sig till Perus kustområden.
Kultiveringen av Capsicum chinense resulterande i många olika frukter och variteter. Bernabe Cobo, en naturist, som reste genom sydamerika under 1600-talet, var antagligen den första europé som fick tillfälle att studera chinense. Han uppsattade antalet olika frukter av detta släkte till ungefär 40, "en del stora som limefrukter eller plommon; andra små som pinjenötter, formerna varierar kraftigt precis som färgerna". Den kultiverade varianterna pred sig vidare genom sydamerika och karribien.

Odling av habanero i Yucatan

En het historia

När Columbus utforskade de karribiska öarna 1492, finns det en gos chans att den första chilin han stötte på var till exempel en Scotch bonnet. Det var trots allt långt innan dess som Capsicum chinense hade spridits över öarna. Enligt Jean Andrews, "Efter 1493 var chili från de västindiska öarna tillgängliga för portugiserna att transportera till de afrikanska kolonierna". Brasiliansk chili fanns tillgänglig 1508, när portugal koloniserade brasilien.

Efter att sockerrör introducerades i brasilien 1532, fanns det ett stort behov av slavar. En storskalig handel uppstod mellan porugisiska kolonier i angola och Mozambique och tvärs över atlanten till brasilien. Man tror att denna handel introducerade många nya typer av chili i afrika, särskilt från släkterna chinense och frutescens.

Francisco Ximnez, skrev 1722 i sin "natural history of Guatemala" att han hört talas om en chili från havanna, så stark att en enskild frukt "inte ens en tjur skulle kunna äta". En teori är att den frukt han skriver om är den legendariska habaneron.
 

Legender

En välkänd västindisk folksaga handlar om en kvinna som älskar öns frukter så mycket att hon beslutar sig för att göra en soppa av dem. Hon kommer fram till att eftersom Scotch bonnet är så god i annan mat så skulle en soppa gjord enbart av dessa frukter vara gudomlig. Efter att hennes barn smakat på soppan, som var brinnande het, sprang de ner till floden för att dricka vatten. Barnen drack då så mycket vatten att de drunknade. Moralen i denna saga är att man med Scotch bonnet och dess släktingar bör vara ytterst försiktig.
 

Habanerosås

Ett gammalt talesätt från västindien säger att den bästa heta såsen är en som bränner hål på bordsduken. Detta kanske är en smula överdrivet men det är ganska säkert att de tidiga heta såserna från regionen bestod utav krossade Capsicum chinense. Enligt vissa källor så använde Carib och Arawak-indianerna chilisås för att krydda sin mat. Efter att europeerna upptäckt chilin så blandades chilisås, palmolja, mjöl och vatten till en "slabber sauce" som serverandes till slavarna ombord på slavskeppen.

Den mest grundläggande heta såsen som tillagades på öarna bestod utav Scotch bonnets som blötlagts i vinäger. Men tiden så utvecklade varje ö sin egen variant som kombinerade chili med exempelvis senap, frukt eller tomat. Hemmagjorda chilisåser är fortfarande vanligt i karribien.

Såserna piquante och chien från Martinique och ti-malice från haiti kombinerar scharlottenlök, lime, vitlök och den hetaste chilin som går att hitta.
Puerto Rico har två välkända heta såser: en kallas pique och är gjord på apelsin och habanero, den andra heter sofrito och görs på bland annat piquins, lök, vitlök och tomat.
På Jamaica kombineras Scotch bonnet med juicen från mango, papaya och tamarind. Virgin Islands har en blandning av lime, habanero, kryddpeppar, salt, vinäger och vitlök.
Ett annat bra exempel på en kombination med habanero som görs i Belize är "Melinda´s" som kallas "Marie Sharp's Hot Sauce" i USA. Denna görs på habanero, morot och lök.
Jamaicas "Pickapeppasås" påminner om Worcestershiresås fast med lite mer styrka. Denn innehåller Scotch bonnet, mango, russin och tamarind. Det kan nämnas att såsen även tillverkas i en starkare variant med mer Scotch bonnet och mindre frukt.

De senaste tio åren har produktionen av habanerosåser fullkomligt expoderat, särskilt i USA. Det finns numera ett hundratal olika habanerosåser på marknaden. Till och med McIlhenny tillverkar numera en Tabasco Habanero Hot Sauce.

Habanerofamiljen

Men tanke på de stora skillanderna är det svårt att säga att det finns en typisk chinense. Plantorna varierar från 30 cm till en och en halv meter höga (det finns de som blivit över två meter). Bladen är bleka till mediumgröna, vanligtvis ovala till formen. Blommorna är vita med inslag av grönt eller lila. Den har två till sex frukter per "ledknut" vilket skiljer den från de flesta Capsicumsläkten som bara har en frukt. Storleken på frukterna varierar kraftigt.

Variteter

Orange habanero är antagligen den vanligaste och kommer ursprungligen från Yucatán Peninsula. De odlas kommersiellt i Californien och i Texas. De mäter vanligtvis mellan 80,000 till 200,000 scoville.

Red habanero odlas kommersiellt i Costa Rica och Californien. Varianten 'Red Savina' från GNS Spices, Inc. har blivit utnämnd som världens hetaste chili och har blivit uppmätt till 577,000 scoville.

Datil pepper är en mildare variant och odlas i St. Augustine, Florida. Styrkan är uppskattningsvis runt 40,000 scoville.

Scotch bonnets är en typisk chili från karribien, den kallas även "booney peppers" eller "goat peppers" på vissa öar. Den är vanligtvis röd eller gul då den mognat. Styrkan är runt 100,000 scoville.